Fy sjutton vad trög i skallen jag har varit de här två dagarna, mina första dagar i vetenskapsteorins tecken. Ansträngde mig som bara den för att hänga med på gårdagens (och dagens) föreläsning, ändå kändes det som om hjärnan fortfarande har sommarlov. Jag lyssnar och hör vad föreläsaren (Daniel) säger och jag ser vad han ritar och skriver på tavlan, ändå e det svårbegripligt stundom. Blir nästan rädd att det är åldersrelaterat. Jag menar... Man har ju hört att det blir svårare med inlärning ju äldre man blir-hemska tanke.

Ett annat, som jag tror, åldersrelaterat tecken är att jag åker en timme tidigare till universitetet för att jag inte har riktigt koll på var föreläsningssalarna ligger den här terminen. Ja, det är ju inte så att jag har glömt vart salarna ligger, helt senil har jag inte blivit, men jag har aldrig varit där och man vill ju liksom ha koll... 

Det har i allafall blivit många goa kramar de här dagarna från flera gamla (fast unga) skolkamrater.

Tanten gillar faktiskt att vara student....